2013, vad hände?

2013 drogs igång med full fart, bodde in mig i lägenheten och kämpade på med magsmärtorna som jag hade haft ca 2 månader, vikten gick nedåt pga att jag hade så svårt att äta. Undersökningarna fortsatte. Nådde min lägsta vikt på 66.5kg, men då mådde jag oerhört dåligt och orkade knappt gå upp vissa dagar pga matbristen.

Den första februari blev till en dag jag aldrig kommer glömma. Ett plötsligt infall flög i mig, jag bjöd helt enkelt upp ett "kap" från en dejtingsida som jag "pratat" med i några dagar. Sagt och gjort kom han hem till mig för en kopp te.
Man kan nog räkna dagarna på 2 händer som vi har vart ifrån varandra sen dess.
I en tidigare blogg skrev jag, den 11e mars:

Jag älskar min kärlek och jag känner mig mer älskad än någonsin. Den här känslan är helt ny för mig och jag njuter av varje enskild sekund.

Min bättre hälft är det bästa som hänt mig bortsett mina barn och det känns verkligen som att det är på riktigt, även fast det känns som att det bara är en dröm som man aldrig vill väckas ur.

Älskar dig min fina

Där står jag fortfarande, det är helt obeskrivligt hur rätt Mathias är för mig. Han får mig på strålande humör varenda dag, överöser mig med kärlek och närhet. Det kan nästan inte bli bättre *kärlek*

Det här var årets största händelse.

Månaderna fortsatte och tidigt på våren efter diverse undersökningar och kamerasväljningar så fick jag starka piller mot problemet som gav mig smärtor i magen. Jag började kunna äta igen och PANG gick jag upp till 70kg. Vilket jag INTE mådde dåligt av, då jag kom ner till 66.5kg pga svält. Det var skönt att vara på fötterna igen och få orken tillbaka.

Den 4e Juni infann jag mig under knivarna som Aili Low höll i. Hon skulle operera bort all överflödig hud. Sagt och gjort och vips var det gjort! Vaknade upp med 2 dränage nere på härligheten, ja ingångshålen var iaf där. 

Dock funkade inte det högra så det drogs bort. Låg inne på sjukhuset i en vecka pga blödningen, blödde 1.2l rent blod ur det vänstra dränaget. Fick sluta med sprutorna oxå pga detta.

Magen var så PLATT första 1-2dgr, sen växte den och växte.

Några dagar efter att jag kom hem så lät de "splasch" i köket, blodbad. Ett halvstort hål, som en krona-femkrona sprack upp där snitten möttes. Kommande 4 månader bestod av mängder av besök på vårdcentralen för omläggning av de stora hålet, samt av flera efterföljande små hål som sprack upp gång på gång. Sjukskrivningen blev 4 månader totalt. 4 månader som bestod av många tårar och mycket smärta. MEN jag hade vid min sida Mathias, han tog hand om mig till 200%. Plåstrade om mig ibland flera ggr dagligen då det blödde och rann ut vätska. Han gjorde ALLT för mig. Jag fick varken anstränga mig eller bära något alls. Utan honom vet jag inte hur jag hade klarat mig. Tankar kommer ibland, vem hade ställt upp för mig om jag inte hade haft Mathias vid min sida?

Jag är honom för evigt tacksam. Det var min värsta sommar någonsin men samtidigt den absolut bästa för vi kom varandra så nära då. Jag insåg vad riktig äkta kärlek var. 

Dock blev resultatet av operationen en flopp. Allt jag blödde på högra sidan stannade kvar i magen och blev till ett koagel som gjorde att jag såg höggravid ut. Nu 6månader efter operationen så är inte magen vad den skulle ha sett ut. Den är slapp, osymetrisk och har enormt mkt ärrvävnad i sig i hela högra halvan av buken, som fortfarande ger smärtor och gör att magen är stor. Jag är lovad en omopertion om magen fortsätter ser ut så här. Vi får se i Maj 2014 hur magen ser ut, då jag ska träffa kirurgen igen. Måste avvakta och låta kroppen bearbeta all ärrvävnad innan man kan se slutresultatet.

Har även 5kg att gå ner som jag la på mig under de 4 stillaliggande månaderna. Men det blir inga som helst problem.

Sjukskrivningen gick ut 4mån efter operationen och ny sjukskrivning togs i bruk som blev 2 hela månader pga trasiga tarmar. Som nu i slutet av december börjar ordna upp sig.

En annan stor sak var även 20/10 då jag fick veta att min mamma hade fått en stor hjärnblödning. Den hjärnblödningen gjorde att jag tog steget och bli vuxen, jag tog kontakten med henne igen och nu har 2 av mina 3 fått träffa henne. Har inte träffat henne på 8år, pga olika orsaker. 

Jag är "glad" för hjärnblödningen så här i efterhand, för nu har vi kontakt igen och det är jag som får vara den vuxna, men det gör mig ingenting. Min mamma ligger inne på sjukhus ( nu rehab ) fortfarande men hon återhämtar sig SJUKT bra. Från att vara halvsidesförlamad och utflippad mentalt så är hon nu sig själv igen och det motoriska blir hela tiden bättre. Senaste resultatet är att hon kunde gå 400m!

Nu sitter jag här, minutrarna innan klockan slår över till nyårsafton 2013 och kan bara konstatera att 2013 var ett sjukt år, men med mycket kärlek och 2014 kan BARA bli bättre.

För att inte glömma, 2013 var året då jag gick över till att bara ha skolbarn, småbarnsåren är plötsligt slut. Det med blandade känslor, min lilla kille är plötsligt stor. Den här våren fick han även glasögon.

2014 blir året då ALLT ska bli bättre.

Jag ska:

Hitta ett jobb, fortsätta bygga på kontakten med mamma, ska få rätsida på min felvända mages yttre, jag ska börja träna och bara sikta framåt tillsammans med min underbara familj *kärlek*

3 underbara barn och 2 bonusbarn och den finaste värdefullaste kärleken och bästa vännen man kan ha.

Jag ÄLSKAR.

Nedstämda glädjande tankar

Det här året inleddes med smärta och många tårar.
Turer till läkare och sjukhus.
Jag blev av med jobbet, skitjobbet.

När hjärnan utsetts för negativa saker så börjar den att arbeta, då även med annat som ligger under ytan.

Hjärtat har fått den bästa medicinen, magen har oxå fått den bästa medicinen så dom två mår otroligt bra numera.

Hjärnan är dock kvar och den går mer och mer på högvarv.

Det var länge sedan jag var inne i en längre tänkande spiral, men nu tycks jag vara där.

Jag kämpar emot, men det går inte att stå emot hela tiden. Tankarna tar ofta över.

Det är väl bara att låta dom flöda och invänta att den här perioden går över.


Men man kommer inte ifrån att det är jobbigt.

Jag HATAR gamla hjärnspöken som endå på något sätt är färska.


Försvinn.

Jag vill vara enbart lycklig nu.

Den här smörjan påverkar min ork och uthållighet oxå, vilket resulterar att omvärlden, dvs speciellt mina barn påverkas av detta.

Jag vill inte.


Men jag har saker att glädjas åt och dom tar faktist över det dåliga väldigt ofta.

Jag har  3 små hjärtan som förgyller varannan vecka och så har jag Mathias där allt är helt obeskrivligt underbart.
Även om det är mörkt ibland så får man inte glömma det som faktist är bra.

Avvikande inlägg

Den 1/2 slutade i ren spontanitet.
Den kvällen visade sig vara något jag kommer att komma ihåg väldigt länge.
Det var början på något nytt.

Något helt nytt, på helt ny mark med helt nya förutsättningar.

Inga krav, inga måsten, inget funderande.

Det är inte många dagar sen den 1/2 som vi vart ifrån varandra och tiden bara flyger iväg när vi är tillsammans. Inga hinder, inga funderingar, allt bara är. Det är helt underbart.



Detta är jag rädd om, detta är unikt. Helt fantastiskt.

Jag måste drömma.


*hjärta*

Ibland

blir det inte som man tänkt sig.

Inte alls.

In med lurarna i öronen å på med HÖG musik för att inte höra å känna. Bara få tänka på annat för en stund.



I skrivande stund, stark ånger.

2012-08-17

Skrev jag i mitt inlägg:

"Allt jag går ner framöver är bara en bonus :-) Men 5.7kg till vill jag iaf ner."

Det hände och jag gick förbi det.

Nu visar vågen -56,1kg


Fine, magen är som en skräphög.

Inväntar tid till duktigare läkare på akademiska nu.
Den protesterar bara mer och mer nu och vissa dagar är riktigt tunga pga det onda och sen till följd av de blir jag så trött pga intaget. Så det blir en ond cirkel.

Iom att magen ballar ur mer och mer så dumpar jag även mer och mer.

Har vart lyckligt lottad över att slippa de innan, men nu dumpar jag på mer och mer..

Så vi får se om/när magen blir hel igen, om jag kanske går upp i vikt då *hoppas inte*


Man kan sammanfatta 2013 som att det är ett skitår, alldeles för mkt negativt som är i omlopp nu,  men jag vägrar ge upp hoppet, jag vill ha ett bra 2013!

Det är tungt, väldigt tungt, men jag försöker se ljuset i tunneln.
Har några fina vänner omkring mig och det uppskattar jag till tusen.

*hjärta*

Inga fynd

Inga fynd på gastroskopin, men jag gjorde den iaf bara rakt av " gapa och svälj".


Äter 1dl per måltid nu istället och hoppas det ska funka.

Gastroskopi

Nästa vecka blir det äntligen en gastoskopi, inte för att jag tror att dom hittar något, men å har dom iaf uteslutit en till sak.

Magen leker sitt liv vilket jag inte gillar.


Även sömnutredningen tickar på, just nu är jag nere på 0 propavan och ska helst vara det tills 1/2 då ny sömnregistrering har gjorts samt att tupplurstest då skall göras på ackis.


I övrigt  -52kg ungefär, går lite upp å lite ner :-)


Men sista 2 månaderna har de vart lite mer neråt än uppåt som tur är :)